Information

På Västmannagatan 54 driver bröderna Dag och Natt det ensliga vandrarhemmet Wärdshuset. En stormig natt kommer det unga paret Anni och William till Stockholm och av misstag till Wärdshuset, där Dag och Natt bemöter dem på ett ytterst ovanligt och obehagligt sätt. När Anni och William blir bjudna på Wärdshusets speciella brännvin tar skräcken överhanden och de börjar uppleva mardrömmar som de aldrig trodde de skulle få vara med om.

Bered dig på en farlig mardrömslek i den kalla novemberkvällen och en skräckupplevelse som du sent kommer att glömma. Ingen går säker! Beträd på egen risk! Varning för blod! Rekomenderas från 15 år. Premiär 14 november på TeaterVerket. Biljetter finns att köpa på teaterverket.se.

torsdag 9 september 2010

Kollationering

Igår ägde kollationeringen rum.

Det började med att hälften av oss väntade på Hjalmar W (det finns två Hjalmar!) vid Rågsveds tunnelbanestation i ca 15 minuter. Det var lite kallt, mycket myggigt, men ganska trevligt. Där fick jag lära känna Henric och Alexandra lite grann innan mötet, som stod där med Peter. Alexandra har vackert hår.

När Hjalmar äntligen kom ner för trapporna från tunnelbanan var det att gå i uppförsbacke hela vägen som gällde. Jag har fruktansvärd kondition och röker dessutom, så ni kan ju gissa hur mycket jag fick sagt i diskussionerna som ägde rum under promenaden. Mestadels handlade de om Rågsved och sånglektioner.

Efter vad kändes som en evighet kom vi fram till Stefans lägenhet. Han stod utanför och väntade på oss, stödd på en krycka. "Jag har brutit lilltån!" säger han och skrattar. "Men den läker fel så den 17e ska jag in och bryta tillbaka den!" Charmerande.

Hissen var liten, så damerna fick åka upp först. Peter tog trapporna, för han röker inte. Vi blev mötta av en välplanerad lägenhet, massor med stolar runt vardagsrumsbordet, kaffe i plastmuggar och fikabröd. Kunde inte ha börjat bättre.

Vi körde en kort presentationsrunda där Stefans presentation tog undefär hälften av den sammanlagda tiden, men det gjorde ingenting. Han är trots allt regissören. Han ord är lag. LAG, people! Efter det presenterade Stefan pjäsen, och Elin tog därefter över och pratade om det praktiska. "Jag älskar att hålla reda på papper." Ja, tur det, tänkte vi andra. Hon hade dessutom gjort en tidsplanering på ett stort papper i vacker neonrosa penna (hon hade ritat ett hjärta också!), men alla höll med om att det var en bra planering.

Sista halvtimmen eller så ägnades åt frågor om allt möjligt och lite tjo och tjim så som sig bör, samt en rökpaus. Elin bröt upp mötet en halvtimme tidigt, trots att vi blev en halvtimme sena, så egentligen var mötet bara en timme långt, istället för två. Men vad gör det om hundra år, när jag kommer jobba mycket med Madeleine, som ansvarar för smink och mask?

Vi åkte till Café 60 efter mötet och pratade vidare om idéer till huvudkaraktärerna. Mycket härlig tjej, måste jag säga! Så skönt att gå bra ihop med en ny kollega så kort inpå!

Jag som har skrivit idag heter Emelie Löwgren, jag ansvarar för kostym och kommer förmodligen skriva mest av alla i ensamblen. Nästa gång tar jag med mig kameran, men jag kommer missa de två första repen, så jag hoppas att någon annan vänlig själ kan fota och skriva en rad eller två om vad som försegick.

Tack för mig!